Jag älskar att bo hemma i Sundsvall, Njurunda men jag saknar hockeyn i Karlskrona, känslan att kliva in i omklädningsrummet med brudarna. Alla skämt om min dialekt, jag saknar till och med att bli arg på planen. Det är en speciell känsla att få en klapp på benskyddet när man är lite småtvär på sig själv efter ett dåligt byte, kom igen liksom! Dessutom saknar jag när Ida skriker "Peterrrrr" så fort jag anländer. KHK dam är något speciellt :)